Veronica – halvitalienskan och trebarnsmamman som hittade en väg från huvudstaden till den lilla fjällbyn Klimpfjäll – har byggt sig ett nytt liv och en ny vardag på helt andra villkor än vad hon tidigare var van vid.

– En har inget att förlora på att flytta och jag har inte ångrat mig en dag att jag har gjort det, säger hon.

 

När Veronica Rossis mamma och pappa flyttade till Klimpfjäll 2009 hade hon aldrig varit så långt norrut i landet. I Stockholm arbetade hon som konsult inom affärsutveckling och beteendeförändring hos olika företag och innan det hade hon drivit ett par olika gym och utbildat sig till fysioterapeut. En semester åkte hon med sin dåvarande sambo och sina barn till Vilhelminafjällen och det blev så tydligt Veronica att karriären inte var viktig längre.

– Vi trivdes så otroligt bra i fjällen! Vi spenderade varje påsk, jul och sommarlov där, några år senare började vi fundera på att flytta från Stockholm, berättar Veronica.

Föräldrarna drev Klimpfjällsgården som en Italiensk krog med logi men ville till slut sälja då säsongerna är långa och intensiva och de ville gå i pension. Då valde Veronica att köpa bolaget, och tog med sig sin familj till norr. Idag har hon drivit Klimpfjällsgården i egen regi i fyra år, trots att hon från början endast skulle stanna i tre. Hon har gjort om det till ett litet pensionat med fokus på helhetsupplevelsen, men den italienska touchen finns fortfarande kvar.

– Jag har inga planer på att sälja, säger hon. Jag har hittat ett lugn och det bästa av allt är nog att jag lärt mig så mycket. Självständigheten är något hon värderar högt och ser som en stor personlig utveckling – samtidigt som det också kan vara et som är utmaningen med att vara bosatt i fjällen. 

Veronica menar att man behöver göra mycket själv, vilket skulle kunna vara ett problem. Men gemenskapen med grannar och andra i samma by skapar en trygghet, man ser efter varandra på ett helt annat sätt än i till exempel Stockholm.

 

”Har jag tre timmar ledigt är jag på den plats dit folk åker på semester”

– Veronica Rossi 

Vardagslivet är helt annorlunda i Klimpfjäll gentemot Veronicas tidigare erfarenheter. Hon menar att prestationen är mer avskalad och ärlig i allt från mat, trädgård, inredning och träning. Det är god enough och mina egna prestationskrav på mig själv har hamnat på en nivå som jag trivs med.

Skolan är en annan aspekt som är viktig för Veronica då hon är trebarnsmamma. Hon ser mycket positivt i att barnen kan gå till bussen själv, att lärarna har bra kontakt med föräldrarna, och att den sammanhållning som eleverna har dels mot varandra men också till pedagogerna är unik.

– Jag har haft barn i stora skolor både i Bromma och Ekerö, men jag har aldrig sett detta förut, säger Veronica. Barnen har en fantastisk sammanhållning från förskolan till nian. Detta ger en fin och human uppväxt där man tar hand om varandra och naturen, det är den stora uppsidan med att bo här.

Men den största skillnaden i livet från söder till norr är stressnivån. Veronica är företagare och har en hög arbetsbelastning, men menar att hon inte upplever någon stress – ingen prestationsångest, utan allt sker på naturens villkor på ett helt annat sätt. Närheten till utelivet skapar ett lugn och en harmoni även om hon arbetar sju dagar i veckan.

– Har jag tre timmar ledigt är jag på den plats dit folk åker på semester, säger hon. En sommarmorgon hade jag precis plockat upp fiskenät och möts av en gäst som frågar vad jag gjort och därefter utbrast; ”du bor verkligen långt ifrån allt, men du bor så nära livet”. Det tycker jag är viktigt på riktigt.

”Du bor verkligen så långt ifrån allt, men du bor så nära livet” 

 – Gäst på Klimpfjällsgården